Reseskildring av skärgårdsexperternas sommarutfärd till utö

Skärgårdexperternas styrgrupps resa gick i år från Pargas till Utö i vårt lands allra yttersta skärgård 25–27.8.2019. Redan namnet Utö för tankarna till yttre skärgården. Skärgårdsexperterna består av tidigare medlemmar i skärgårdsdelegationen och tjänstemän som bistått delegationen. Syftet är att skärgårdsexperterna ska ställa sin långa erfarenhet till delegationens förfogande. Under denna resa möttes vi av ytterligheter i form av en av gruvindustrin kraftigt formad stadskärna och en tidigare garnisonsö vid yttersta havsbandet som förlorat alla jobb som staten i tiden skapat där.

Vi samlades på kvällen söndagen den 25 augusti för en middag som vi bjöds på av Pargas stad. Under middagen fick vi information om Pargas stads utveckling, särskilt när det gäller skärgården som har uppmärksammats bra i stadens strategi: ”Kreativ skärgård”. Under en rundtur fick vi se den enorma gruvan och Pargas kalkfabriks – nuvarande Nordkalk Ab:s – produktionsanläggningar som ligger alldeles i centrum, dock omgivna av trivsamma parker.

När vi övernattat i Nagu tog vi förbindelsebåten Ms Eivor från Pärnäs hamn ut i skärgården. Vi fick genast en inblick i hur viktig denna trafikform är. Det är ytterst relevant att förbindelsebåtarna hör till det allmänna trafiknätet i vårt land och därför är gratis för alla användare, liksom även färjorna. Också vid denna tidpunkt fanns det gott om passagerare, trots att säsongen var förbi. På ditresan fick vi inget avskilt rum där vi kunde arbeta, så vi inledde mötet på de bänkar vi reserverat i restaurangen. På tillbakavägen ordnade sekretariatet med en hytt där vi alla fick plats. Angående förbindelsebåtarna fick vi under resan motta respons om att det finns ett behov även av snabbare båtar. Alla har inte möjlighet att utnyttja restiden.

I resan deltog 11 av styrgruppens medlemmar, tre lokala medlemmar i skärgårdsdelegationen och delegationens generalsekreterare Elina Auri. Vi fick även lyssna till några lokala experter som var med under en del av resan. Vyerna av Nötö och Aspö förevisades av Nina Söderlund (skärgårdsdelegationen) på båtens däck. Vi fick bekanta oss med Jurmo rent konkret till fots under ledning av turistguiden Aino Mattsson samt på lunchrestaurangen i sällskap av Jurmo Inn’s turistföretagare Tiina Johansson. Osmo Kivivuori från Åbo berättade även om naturvården. På Utö guidades vi av Hanna Kovanen. Som gäster på hennes värdshus Hannas Horisont fick vi en första inblick i livet på ön i samband med middagen.

Alla öar skiljer sig från varandra i fråga om läge, storlek, avstånd från fastlandet och inte minst vegetation. Nötö har det största skogsbeståndet och ön är centrum för Skärgårdshavets nationalpark. Jurmo är kargare med sina enbuskar och ljungfält. På ön finns lantgårdar och boskap och ön är ett populärt resmål för friluftsresenärer och fågelskådare.

Utö är den mest avlägsna ön men inte mindre betydelsefull för det. På den bergiga ön har man planterat träd, t.ex. lönnar, som spridit sig rikligt. Men vi såg inga grodor! Närmare 50 personer bor på ön året runt. Antalet har varierat något under årens lopp och beror även på hur man definierar bosättningen. Bland invånarna på ön finns ättlingar till tidigare medlemmar i garnisonspersonalen (bl.a. Hanna), fågelskådare samt turist- och fiskeföretagare, även pensionärer. När garnisonen lämnade ön grundade de som stannade kvar en byaförening och köpte upp garnisonsbyggnaderna, som föreningen hyrt ut eller sålt till personer som valt att bosätta sig permanent på ön. För närvarande äger föreningen ett byahus och ett värdshus som hyrs ut.

Den offentliga servicen på Utö är viktig men utmanande. På ön finns för närvarande en unik grundskola. Den är formellt finskspråkig men av de 10 nuvarande eleverna kommer fyra från svenskspråkiga familjer på Jurmo. Under två dagar i veckan har de distansundervisning hemma, eftersom skolresan tar ett par timmar i båda riktningarna. (Finlands officiella skolsystem känner inte till tvåspråkiga grundskolor!).

Postens projekt att begränsa postutdelningen till en gång per vecka väcker förundran. Det finns visserligen förståelse för att posten inte delas ut varje dag, eftersom så är fallet redan nu. Det skulle dock vara enkelt att skicka ut posten med förbindelsebåten.

Naturturismen har blivit både en resurs och ett gissel för Utö! På ön finns en permanent fågelstation med en fastanställd skötare och övervattningsplatser för några tillfälliga observatörer. Av emeritus professor (tandläkarvetenskap) Jorma Tenovuo, som flyttade till ön som pensionär, fick vi höra att fler än 15 000 fågelskådare besökte Utö i fjol. Det börjar vara i övre laget med tanke på öns bärkraft. Det största problemet uppstod för några år sedan då det under loppet av ett dygn anlände fler än 1 000 fågelskådare till ön för att se en sällsynt fågel. Då det inte fanns övernattningsmöjligheter för alla fylldes stränderna av motorbåtar, vilket i och för sig var positivt för båtuthyrarna i Åbo. Det har också uppstått en konfliktfylld situation när det gäller naturskyddet: skyddet av havsörnen har varit så effektivt att havsörnarna nu börjar vara allt för många. De förstör alla fågelbestånd som häckar på klipporna och i synnerhet ejderhonorna är lätta byten för dem under häckningssäsongen. Vi fick också bara se en snabb glimt av några ejdrar. Däremot svävade många havsörnar i synnerhet ovanför Jurmo. Däremot har storskarven inte blivit ett lika stort problem här som i vissa andra områden.

På hemresan fortsatte experterna sitt möte på förbindelsebåten. Elina berättade vad som är på gång inom skärgårdsdelegationen. En ny delegation ska snart tillsättas och namnen är redan kända. Även skärgårdsexperternas styrarbetsgrupp och dess fortsättning har varit på tapeten. Önskemål framfördes även nu. Arbetsgruppen kunde eventuellt vara mindre och verksamheten effektivare. En del av medlemmarna meddelade redan nu att de är beredda att avstå från sin plats. Verksamheten med hela det breda expertnätverket kunde i högre grad ske via webben. Elina hade hittat många punkter som gäller skärgården i regeringsprogrammet.

Man diskuterade även nästa års plan som utarbetats av sekreterarduon Leppänen-Keränen. Det ansågs fortsättningsvis relevant att träffas i samband med rese-, båt och stugmässan. Dessutom kan vi träffas på skärgårdsseminariet 1–2.6.2020 och i samband med den traditionella sommarutfärden som enligt planerna ska ordnas i Kotka 24–25.8.

Utifrån den information som man fick under resan framgick en viss oro om bland annat befolkningsutvecklingen. Även om den fasta bosättningen minskar finns det mer människor i skärgården på sommaren än någonsin tidigare. Definitionen av bostadsort kunde bli flexiblare. Distansarbetet håller på att få en ny dimension. Det gäller bara att förbättra dataförbindelserna i takt med att tekniken utvecklas. Datanäten kunde i större grad byggas upp i samarbete med andra nätverk. Att satsa på barn och unga är centralt med tanke på bosättningen.

För undertecknad var det ett givande och efterlängtat besök, i och med att det under min egen tjänstgöringstid trots önskemål bara förverkligades på papper. Att träffa Utöborna, se fyren och den nya kyrkan med sin gravgård och hela byasamhället var en unik och berikande upplevelse. Det är möjligt att bevara bosättningen i extrema förhållanden och även öka den, bara viljan finns.

Matti Sippola